Puben

Puben

Pub är en förkortning av Public House, som fritt översatt skulle kunna bli ”allmänhetens hus”. De flesta pubarna byggdes under den victorianska tiden och när den industriella utvecklingen tog fart. När samhället förändrades så gjorde även de gamla värdshusen det. Den moderna puben tog form, och blev en mötesplats för den nya arbetarklass från fabrikerna, som snabbt blev allt större.

Puben blev centralpunkten för det sociala livet med vänskap, avkoppling och underhållning. Pubens historia går dock betydligt längre tillbaka i tiden, hur långt är däremot inte riktigt känt. Man vet att pubskylten, som du kan se hänga över ingången till många pubar, redan fanns på romarnas tid.

Förutom skylten, så planterade romarna en vinbuske framför varje pub.

Var någonstans i världen, om inte i London, kan man njuta av ett glas öl på Sixteen Strings Jack, äta lunch på The Bit On The Side. De brittiska pubarna har de mest konstiga och underbara namn och man kan inte låta bli att undra om namnens ursprung. Går man tillbaks i tiden så var många människor inte läs och skrivkunniga. Ville man sälja något så satte man upp en bild eller ett objekt och kunderna hittade dit. Alla handelsmän gjorde så här, men det är bara pubägarna som har bevarat detta gamla reklamknep.

Många av dagens pubnamn har bevarats under långa tider, även om de förändrats en del under åren, för det mesta på grund av religiösa och kulturella svängningar. Ett exempel på detta är alla de pubar som idag heter Kings Head, som innan reformationen hade ett katolskt präglat namn, nämligen Popes Head. Det var också vanligt att pubarna drevs av munkar och pubarnas religiösa namn finner man än idag, The Lamb (av Gud) Cross Keys (St Peters emblem) The Bull (sigillet på ett påvligt påbud) The Hope and Anchor (ett citat från bibeln) är exempel på detta.

Pubarna har fyllt många funktioner vid sidan av själva öldrickandet. Här höll de tidiga fackföreningarna sina möten, här tog doktorn emot patienter. En del pubar var även postkontor, auktionslokaler eller konsertlokaler. Det vanligaste pubnamnet idag är The Red Lion och det äldsta tror man är The Vine eller The Chequer Board.

Vill du veta det mest ovanliga så välj själv från dessa exempel: Paraffin Oil lamp, Red White & Blue, Joyfull Whippet, A Man Loaded With Mischief, The Post Card, Hammer In Hand, Cock and Magpies, I am The Only Running Footman.

En tråkig utveckling under 1990-talet har varit att bryggerierna bytt ut anrika, historiska pubnamn till nya spektakulära namn, allt för att attrahera nya kunder. Nu har man lyckligtvis stoppat denna utveckling. Parlamentet antog ett lagtillägg som innebär att det krävs byggnadstillstånd för att byta pubnamn. Med den nya lagen hade knappast namnbyten som Drunken O´Tooles, Fathead & Firkin och Bimbos blivit godkända.

Puben är den stora sociala mötesplatsen i dagens England, och som turist finns det många skäl att stifta närmare bekantskap med denna företeelse.

Visst går man hit för att dricka öl, men också för att träffa arbetskamraterna, affärsbekanta, grannar och vänner. Hit går man med flickvännen, här diskuterar man väder, politik och sport eller tävlar med det lokala dartlaget. Många förlägger också födelsedagsfesten eller bröllops-middagen till puben. Kanske vill man vara ensam och bara läsa sin tidning i lugn och ro. Som turist finner du att puben ofta är det bästa och billigaste stället att äta lunch på, ofta hemlagat. Som turist är det på puben du får kontakt med engelsmännen. Många pubar i centrala London har separata restaurangavdelningar, med hög klass på maten. Våga lämna centrala London. Eftersom London är en av världens största städer så finns det en oändlig massa stadsdelar och områden att upptäcka. De centrala delarna har anpassats mycket till att ta hand om de hundratusentals turister som vandrar omkring här dagligen, i centrala London bor det faktiskt bara 5000 personer.

På pubarna längs Oxford Street, vid Piccadilly Circus och Leicester Square är största delen av besökarna turister från världens alla hörn, och där finns knappast någon pub där engelsmännen är fler än turisterna. (Däremot kan puben ha andra kvalitéer som gör den värd ett besök.) Därför är det väl värt att tillbringa en dag eller en kväll i någon stadsdel utanför Londons kärna.

Faktaruta:

När är håller pubarna öppet ?  Förr var öppettiderna strängt reglerade i lagen som sa att puben fick hålla öppet maximalt 9,5 timme varje dag. Ofta valde man att öppna någon timme innan lunch. Kl 15 stängde man för ett par tre timmar för att på nytt öppna kl 17:30 eller 18. Just att puben höll stängt på eftermiddagen har irriterat många turister som inte riktigt har kunnat förstå varför pubdörren är låst precis när det skulle smaka som bäst med en pint. Nu är den här lagen borta och pubarna kan ha öppet fritt mellan kl 11 till 23 måndagar till lördagar om man så önskar. (På söndagar gäller tiderna som tidigare som är mellan kl 12 – 15 och kl 19 – 22:30).

I CENTRALA LONDON stänger man i regel inte på eftermiddagen medan det fortfarande förekommer på andra håll. På mindre pubar behöver man några timmar att städa undan efter lunch och kanske vila en stund innan man måste förbereda mat och annat inför kvällen.
DET FÖREKOMMER OCKSÅ en del variationer i öppettider beroende på området där puben ligger. T.ex. så stänger pubarna i City, som är ett utpräglat kontorsområde, tidigare. Här tar man en öl eller två efter jobbet och åker sen hem. Här har man alltså inte något kundunderlag efter ca kl 20 på kvällen. Ofta håller pubarna i City även stängt lördagkväll och hela söndagen.

Faktaruta:

När det börjar närma sig stängningsdags på kvällen blir gästerna ”varnade” av pubvärden . Engelsmännen är noga med tiden och ska puben stänga kl 23 så ringer man i en klocka kl 22:50 samtidigt som värden med kraftfull stämma ropar:”Last orders, please”. Detta innebär att det är dags att beställa sin sista öl för snart stänger baren. När klockan sen slagit 23 blir man påmind om vad som gäller då personalen säger: ”Time ladies and gentlemen”. Skulle du vid stängningsdags befinna dig på en pub i ett mindre fashionabelt område, exempelvis i östra London, så skulle du finna att tonen är råare men fortfarande hjärtlig. Jag har upplevt många varianter vid det magiska 23-slaget. Allt från: ”Come on, hurry, drink up”, till ”Piss of now, haven’t you any homes to go to”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *